För att alla ska förstå vad jag ser som klassiskt ordbajs så kommer jag här nedan låta er ta del i en ljuv msn-konversation som utspelades mellan mig och en vän för några veckor sedan. Vännen min skriver med grön text och jag med svart. Håll i hatten nu!

blogghanna

Om ni inte ens kan se en gnutta humor i konversationen ovan så avråder jag er starkt för att någonsin besöka den här bloggen igen. För det där är ett typexempel på vad som kommer att dyka upp här i bloggen… Ordbajs när det är som bäst.  Jag vet inte om det är okej att skriva om Reinfeldt och Filippa, därför har jag valt att stryka över min fina sång om dem. Det finns en gräns för vilken form av ordbajseri man faktiskt kan stå för och där gick nog min gräns. Den kanske dyker upp i ett senare skede. Jag kanske bara lurar er för att bygga upp spänningen lite. Vem vet, vem vet… Inte du, och definitivt inte jag.

/Eder Ordbajsare går smygfisandes härifrån

Ps. Ännu en gång har jag lyckats degradera mig från bloggtoppen innan jag ens nått dit.

  • Att starta en blogg som heter ordbajsaren – FAIL.
  • Att prata om bajs överhuvudtaget – (tjejer gör väl inte sånt? Bajsar alltså? Eller pratar om det?) Oavsett så är det FAIL även där.
  • Att dessutom avslöja att jag smygfiser – FAIL FAIL FAIL!

It’s a long way to the top…

Annonser