Tänkte dela med mig av ett guldkorn och ett ja, irriterande sandkorn från gårdagens arbetspass.
Guldkorn: På mitt schema har jag en vårdtagare som knappt kan någon svenska, man kommunicerar med enkla ord som bra, okej, inte bra, upp, ner… you know the drill. Igår var jag där och hjälpte vårdtagaren med att lägga sig. När jag skulle gå vinkar jag som vanligt och säger hejdå… Då utbrister vårdtagaren: ”Thank yooou, I looove you!” och jag brast ut i ett ”Taaaack *vårdtagarens namn*”. Att få uppskattning för det man gör är guld värt och det får en att enklare hantera dessa blöjbyten, stomitömningar och allt annat mysigt.
Sandkorn: En vårdtagare hade larmat men larmcentralen hade inte fått fram vad larmet gällde. Jag begav mig till vårdtagaren i fråga och frågade varför hon hade larmat… ”Jag har så ont i ryggen, men nu ska jag gå på toa” var svaret jag fick. Jaaahaaa? Jag satte mig på en stol vid köksbordet och väntade snällt i fem minuter, tio minuter, tjugo minuter… medans vårdtagaren satt inne på toaletten och utförde nummer två. När toabesöket var avklarat så ringde jag sjuksköterskan för att få klartecken för att ge vårdtagaren sin ”vid behovs”-medicin, jag fick klartecken, gav vårdtagaren tabletten och gick ut. Det hon egentligen hade larmat för tog mig alltså några ynka minuter att utföra, men bara för att hon skulle gå på toa så var jag fast där i tjugo minuter extra. Hrmph.
4 kommentarer
Comments feed for this article
juni 28, 2010 den 1:06 e m
Em
Det är viktigt att visa uppskattning, även i andra lägen. Vi alla kan säkert var duktigare på det, man blir väl aldrig tillräckligt duktig oavsett. ;) Den bajsnödiga kanske blev nödig just då? :D
juni 28, 2010 den 9:00 e m
Jompen
en sådan liten grej kan rädda hela dagen!underbart!
hahahaha bittert sånt där du ;D
juni 29, 2010 den 11:44 f m
Himmel unt Pannkaka!
Vissa tanter/gubbar är helt underbara, andra är mindre kul. En gubbe tyckte att jag var så gudomligt rar och fin som torkade honom i rumpan, men fortsatte sedan meningen med att det är gott att Gud har skapat kvinnan till att tycka om sånt arbete. Jag utförde resten av arbetet under otroligt epänd tystnad, men det tror jag inte att han uppfattade. ARGH.
juli 2, 2010 den 9:42 f m
Jompen
HANNA KOM TILLBAKA! :D