Tänkte dela med mig av ett guldkorn och ett ja, irriterande sandkorn från gårdagens arbetspass.

Guldkorn: På mitt schema har jag en vårdtagare som knappt kan någon svenska, man kommunicerar med enkla ord som bra, okej, inte bra, upp, ner… you know the drill. Igår var jag där och hjälpte vårdtagaren med att lägga sig. När jag skulle gå vinkar jag som vanligt och säger hejdå… Då utbrister vårdtagaren: ”Thank yooou, I looove you!” och jag brast ut i ett ”Taaaack *vårdtagarens namn*”. Att få uppskattning för det man gör är guld värt och det får en att enklare hantera dessa blöjbyten, stomitömningar och allt annat mysigt.

Sandkorn: En vårdtagare hade larmat men larmcentralen hade inte fått fram vad larmet gällde. Jag begav mig till vårdtagaren i fråga och frågade varför hon hade larmat… ”Jag har så ont i ryggen, men nu ska jag gå på toa” var svaret jag fick. Jaaahaaa? Jag satte mig på en stol vid köksbordet och väntade snällt i fem minuter, tio minuter, tjugo minuter… medans vårdtagaren satt inne på toaletten och utförde nummer två. När toabesöket var avklarat så ringde jag sjuksköterskan för att få klartecken för att ge vårdtagaren sin ”vid behovs”-medicin, jag fick klartecken, gav vårdtagaren tabletten och gick ut. Det hon egentligen hade larmat för tog mig alltså några ynka minuter att utföra, men bara för att hon skulle gå på toa så var jag fast där i tjugo minuter extra. Hrmph.

Annonser